Hur kunde jag glömma sockret?
Det var lördag morgon. Jag var pigg och alert. Sambon skulle laga frukosten och jag skulle sätta degen. Jag hade bestämt mig för att Bonniers recept var det jag skulle följa även i år. Jag kände mig lite fånig då jag läste receptet så noga. Bullarna gräddades, vi gick på stan, åt smörgås på fik för att senare på eftermiddagen komma hem och smaka på de nybakade bullarna. Succén uteblev, bullarna smakade saffran och salt och var dessutom torra. Hur kunde detta hända? Sockerfria bullar kastades i soppåsen.
Det var söndag morgon. Kvällen innan hade jag satt en deg ur pain de Martins nya bok, Enklare bröd. Väldigt enkel deg, bara blanda och låt stå. När den har stått är det bara att hälla ut, skära till, jäsa en stund och grädda. Pinfärska bröd till frukost!
Efter en så bra start på dagen var det självklart att jag skulle göra ett nytt försök med saffransdegen. Degen, jäsningen och gräddningen gick mycket bra och vi har nu på kvällen kunnat avnjuta saffransbullar med julte.
Gick det inte att sockra efteråt? Och djur ska ju inte äta saffran... Synd!
SvaraRadera