by Marty

 Sista OS-mössan?

De två närmaste är stickade i Eskimo och de två små i Garnverkets ekologiska bomull.

Idag känns det tomt, tomt, tomt. Vi har kollat på OS-sammanfattningen men det var det sista för denna gången. Det är något speciellt med mig och OS. Det har varit så ända sedan jag satt uppe hela natten och såg invigningen i Seoul 1988 tillsammans med grannkompisen. Det är inte alla medaljer som Sverige tar hem utan det är snarare prestationen och den fantastiska sammanhållningen som gör mig så fascinerad. Sammanhållningen i truppen, i de olika lagen, (som längdskidåkarna) och mellan oss i tv-soffan. Jag har läst runt på olika bloggar och märker att det är många som har en "OS-stickning". Jag träffar folk på stan som blir glada av min OS-mössa och kommenterar den "senaste medaljen som dom har tagit i Vancouver". Nu ser jag fram emot världscupen i längdskidor och skidskytte. Då får jag nog sticka färdigt min röda sjal.

Såhär fin blev lilla S i sin OS-mössa!